Tankarna bara flyger omkring inuti mitt huvud. Det känns som det aldrig tar stopp. Har ni hört de där ordspråket "Glöm dina problem, för imorgon kommer nya"? Jag tycker inte det stämmer alls eftersom proböem följer efter än, hur snabbt man än springer, även om man gömmer sig. Tja, jag ska egentligen inte klaga på mitt liv, jag har tak över huvudet, mat på bordet och jag kom in på det gymnasium jag ville. Det är väl så det ska vara? Då är tydligen allting perfekt. Men under ytan finns det så mycket mer.

Jag tänker inte skriva hela min livshistoria här på bloggen och internet, men eftersom jag snart sprängs utav mina tankar måste jag få skriva av mig.

December 2001 hände en sak i mitt liv som bland annat gjorde mig till den person jag är idag, min pappa försvann i en flygolycka i USA, och ingen vet än idag vad som hände eller om han lever eller är död. Pågrund av detta har jag gjort massvis med snesteg i mitt liv.
6 år efter detta hände förstod jag att jag aldrig kommer att få träffa min pappa igen, jag började umgås med helt fel umgänge och gjorde saker som en normal 13/14 åring inte ens visste att man kunde göra. Jag rökte minst ett paket cigg om dagen, drack mig full jämnt, rökte på och ja för att prata ren svenska så betedde jag mig som en jävla fjortishora, och det är ingenting jag är stolt över. Men när jag nu ser tillbaka 2 år efter så ångrar jag inte mycket av det jag gjorde då, för hade inte det hänt hade jag inte varit den personen jag är idag.
Jag kan även berätta att i slutet av april detta året hände det mig något som endast mina närmsta vet om och det är ingenting jag tänker skriva ut här, och pågrund av det som hände så har jag fått så himla mycket problem att jag snart inte orkar att hålla huvudet uppe längre. Även det som hände för 2 veckor sedan tynger ner mig och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Problem problem problem, alla har det och alla vet väl hur det känns. Men jag har bara en fråga kvar, om det nu finns någon Gud som ska hjälpa en i allt, Vart i helvete är han?

// mäända